Det här är inte ett inlägg riktat till seriösa idrottare, eller extremt seriösa fitnessmänniskor/bodybuilders.
Om du faller in i en av dessa kategorier så ska du sannerligen inte behöva lyssna på mig.

Jonas. 15 år, kille, har bestämt sig för att bygga muskler och få en snygg kropp. 
Planen är att först bulka upp sig ordentligt, och sedan deffa inför sommaren. 10kg ska läggas på under hösten och vintern, det borde ju vara åtminstone något kilo muskler, eller?

Tommy. 110kg, över 20% kroppsfett, bulkat väldigt länge nu. Lyfter ganska tungt, 220 i marklyftet och 160kg i bänkpress, ganska så bra mått runt armar och ben.
Kommer garanterat att se bra ut efter deffen, vänta bara!
90kg, fortfarande inte i riktigt bra form, marklyftet nere på 200 och bänkpressen på 130 med rövlyft och studs.
Säkerligen så har jag deffat fel, jag har ju förlorat muskler! Jag gör det bättre nästa deff.

Känns något utav dessa scenarion bekant? Jag ser det väldigt ofta, i olika variationer. Jonas och Tommy är givetvis påhittade.
Med detta inlägg så vill jag förklara varför den klassiska bulk/deff-metoden är en myt, och varför man skjuter sig i foten genom att bli fetare om ditt mål är att komma i form.
En klassisk bulk går ut på att man medvetet går upp en viss vikt varje vecka/månad, oftast genom att man ser till att man ligger på ett kaloriöverskott varje dag.

Din kropp glömmer inte
En gång fet, alltid fet. Tyvärr är det så.
Detta betyder absolut inte att du inte kan komma i form om du en gång har haft lite att skala av. Vad det betyder är att om du alltid har haft lite kroppsfett, så kommer du att ha lättare för att ha lite kroppsfett. Om du har varit överviktig, så kommer din kropp att ha lättare för sig att bli överviktig igen, och det kommer att bli svårare för dig att komma i form.
Fettceller är ondskefulla små rackare som aldrig försvinner. Jag brukar använda ett begrepp som jag själv kallar för ”fett-tak”.
Alla har någon gång träffat någon som kan äta precis hur mycket mat dom vill, men aldrig gå upp i vikt. Varför? Därför att dom ligger vid sitt fett-tak.
Om samma person går ner 10kg, så kan dom inte längre äta hur mycket dom vill. Om dom gör det, så kommer kroppen att vilja röra sig tillbaka till sin bekväma nivå, sitt fett-tak.

Förstår ni var jag är på väg med detta? Din kropp vill ligga kvar på samma nivå! Gemene man räknar inte kalorier varje dag, men går varken upp eller ner i vikt. Varför? 100kcal mer eller mindre varje dag blir ju flera kilon på sikt! Jo, för att kroppen vill ligga kvar på samma nivå, och justerar detta automatiskt genom hunger.
Om du vill gå ner i vikt så måste du anstränga dig, och om du vill gå upp i vikt så måste du anstränga dig. (Så länge du rör på dig någorlunda och inte fuskar med skräpmat.)

Varför skulle du då någonsin vilja höja din naturliga nivå, om ditt mål är att få en snygg och vältränad kropp?

Fett ger tillfällig styrka och tillfälliga muskler
Ja, åtminstone om man har tänkt göra sig av med fettet förr eller senare.
Om man skulle räkna på hur mycket fettfri massa (FFMI) en sumobrottare har, så skulle man finna att dom har mer än 8x Mr.Olympia Ronnie Coleman. Om en sumobrottare skulle ta sig ner till 5% kroppsfett för att tävla i bodybuilding, så skulle man snabbt se att detta inte riktigt stämmer.
Den liknelsen är att dra saker till sin yttersta spets, men principen gäller fortfarande.

Tillbaka till liknelsen om Tommy. Tommy måste ju ha ganska mycket fettfri massa under hullet, han är ju ändå ganska så stark.
Problemet är just hullet. All den styrkan, och all den fettfria massan hänger ihop med hullet. Inte all givetvis, men en stor del.
Oavsett hur perfekt din diet är, så kommer du aldrig att behålla all FFMI och alla kilo på stången av att gå från 25% till 8% kroppsfett.
Om detta inte hade stämt så hade alla duktiga tungviktare i alla styrkeidrotter bara kunnat deffa ner sig en viktklass och dominerat.

Det finns dessutom hormonella nackdelar med att ha mycket kroppsfett, som gör det svårare för dig att bygga muskelmassa och bränna fett.

Ät för att träna, inte för att gå upp i vikt
Det jag menar med detta, är att ditt fokus med varje måltid inte ska vara att öka på vågen, utan att öka på gymmet.
Om du har vågen som prio 1, och gymmet som prio 2, då kommer det mesta av din viktökning att bestå av fett.
Skulle du istället bara fokuserar på att äta så mycket som kroppen själv vill ha för att prestera, och sätter gymmet som prio 1, då kommer du att få en mer kvalitativ viktuppgång.

Kommer ni ihåg vad jag skrev om att kroppen kan justera din vikt genom hunger? Följ med i min tankekedja så ska jag förklara vad jag är inne på.
Ökningar på gymmet -> mer muskelmassa.
En smartare approach till viktuppgång är alltså att låta kroppen gå upp i vikt som den vill.

Om du ser till att öka på gymmet så kommer din kropp att belöna dig genom ökad muskelmassa. När detta sker så måste du (oftast) gå upp i vikt, och detta justerar din kropp själv genom att öka din hunger.

Så se till att du gör dina ökningar där det räknas – på gymmet. Det är därför du äter, för att kunna prestera när du tränar, och ha energi nog att öka vikterna du använder.

Så för att knyta ihop påsen:
*Sluta räkna kalorier när du bulkar, och pusha inte dig själv vid matbordet. Pusha dig själv på gymmet, om du ökar där så kommer din kropp att vilja äta mycket mat.
*Skjut inte dig själv i foten, höj inte ditt fett-tak. Vore det inte skönt att ständigt ligga på 10% kroppsfett och kunna äta dig mätt varje måltid? Det kan du!

Det här är min naturliga nivå. Jag har ätit mig mätt varje dag i 1½ år nu, det var så länge sedan jag dietade sist.
Sedan jag började träna så har jag gått upp 20kg, och tack vare att jag har gjort det på det sättet jag har beskrivit, så kan jag äta hur mycket jag vill varje dag, och fortfarande ha åtminstone ett par rutor på magen.
Egentligen så gillar jag inte att säga att jag är i form eller att ta mig själv som exempel gällande såna här saker. Jag är en lyftare, jag är inte byggd för att bara ha en snygg kropp, och med mindre fett än så här så kan min kropp inte prestera ordentligt.
Titta då hellre på Marcus, som egentligen gör samma sak, fast med ett annat fokus. I form när han är off, i äckligt bra form när han är on.

Men tänk vad lätt det är att komma i verkligt bra form, när man fortfarande har magrutor efter att ha ätit precis som man vill i 1½ år!
IMG_20130924_213135