I lördags var det dags att dra på sig tävlingsdräkten igen. Helgens drabbning var Norska Mästerskapen i femkamp.
Detta är någonting jag aldrig har hört talas om att man gör någon annanstans än i Norge, men här är det tydligen populärt bland tyngdlyftarna.
Alla seniorer tävlar mot varandra på poäng, och jag lyckades tydligen knipa en bronsmedalj.
Det får jag ändå vara nöjd med med tanke på att jag inte ens visste exakt hur grenarna gick till innan jag åkte dit.
Hade tänkt ta allt med en klackspark, men det är ju givet att tävlingsandan kommer fram när man väl är där!

Femkampen går till så att man först tävlar i de vanliga tyngdlyftningsgrenarna ryck och stöt. Här får man poäng utefter någonting som kallas för sinclair-formeln.
Med det så kan man jämföra lyftare som väger 50kg med lyftare som väger 150kg, precis som det som kallas för Wilks i styrkelyft.
Efter det så tävlar man i 50m sprint med liggande start, kulkastning bakåt, och i att komma så långt som möjligt med tre jämfotahopp.
Jag vägde in på 79.6kg, så lätt har jag inte varit på år! Så går det när man har varit så mycket sjuk som jag har varit de senaste månaderna.

I ryck så fick jag med mig 115kg, vilket var ett personbästa med 2.5kg. I stöt så fick jag med mig 135kg, för mitt sista lyft på 142kg blev underkänt för efterpress. Jag fick åtminstone beröm för att det var en väldigt stark efterpress!
Stöten har varit fruktansvärt dålig det senaste, men alla lyft går inte alltid lika bra samtidigt.
De tre övriga grenarna gick lite sisådär. Jag visste som sagt bara lite löst hur dom gick till innan jag kom dit. (Ursäkter, ursäkter.) Men jag fick bara stryk med 2 tiondelar i sprinten av killen som tog silver totalt, och han var en tävlande sprinter.
Inte så illa när det närmaste en sprint man har kommit på 6 år var den gången jag höll på att missa T-banan. Överlag en otroligt kul dag då man fick träffa många som man inte får träffa särskilt ofta, och det är ju alltid kul att få vara uppe på podiet och lyfta!

Här är klipp från tävlingen.